för jag lever livet

skolan var helt okej dena onsdag tackålov
slutade ungefär efter mitt schema kl 13:00 (a)
helt onödigt att jag ens går till skolan när jag ska gå om och välja en annan inriktning.
de suger att jag valde fel från första början, heltenkelt!
efter skolan skulle jag ha möt franci utan för hm men jag stog utanför punkt trögg hög som jag är blanda jag i hop hm med punkt vem gör de?. hon såg inte mig, jag såg inte henne otur men i samma veva tur för jag gick in i ett gäng glada tjejer som jag sprang runt med på stan ett bra tag.
ikväll har jag pluggat på galet, trött e jag oxå nu. mycket trött så jag antar att sängen min kommer skrika efter mig tidigt typ nu när som helst.

skriver av mig lite,

man måste lära sig att förlåta och acceptera de som varit för annars kommer man stanna på samma plats hela livet och där vill ingen stå stil. där vill ingen vara.man vinner inget direkt man bara förlorar de är allt i ett. stark är man när man ska vara de. de kan alla vara.lika så svaga. de gör ont de är normalt.alla vet att de bränner hårt när man tar ett steg och går en annan väg börjar på nytt nånstans i ingenstans. man gör de som varit vanliga dagar av ren kärlek och lycka med en mänska som man hållit kär och känner så väl. till en historia. som man tar med sig. den kan ligga så nära ens hjärta så dom nästan rörts vid får början. därför gör de ont.men jag lovar de går. att gå. släpa de som varit men de krävs en massa mod. för att kliva de största steget och inte bara säga ord. riva upp allt igen men bara för en sista gång.du kommer inse då att du lärt dig en hel del om vad kärlek innebär.du kommer kunna hjälpa och på samma sätt förstå alla som fasnat i dom ensam, sårade, oförstådda känslorna. dom som är så himla rädd för att våga älska nån annan igen.